Bilden visar en dalahäst av kartong som jag har gjort och målat och dekorerat med tapeter. Jag har ju rötter i dalarna på min pappas sida, tror att det är detta som format detta fantastiska konstverk. Jag tycker synd om Kattis farmor, hur kan det komma sig att det  ska bli på detta vis? Tycker synd om Jessica oxå som får bära mer än det hon behöver själv. Människor med låg empatisk förmåga tar förstort utrymme här i världen och det drabbar andra. Tror nog att i längden så borde saker rätta till sig, men det är nog som i Idas sommarvisa, det kommer inte av sig själv, man måste göra saker så att sommaren kan komma. Inte för att det hjälper mycket i verkligehen, men jag tillägnar detta konstverk till Kattis farmor. En dröm om en vit häst, en dröm om en prins, en längtan , en önskan, efter sånt som kanske inte ens finns.