Jag hoppas att människor, barn, män och kvinnor funderar och reflekterar över sin livssituation ibland och då och då. Vilka normer har vi som vi lever i och varför? Kanske speciellt i små byar är det ett problem, tycker jag, att den manliga normen och dess värderingar är så präglande på allt och alla. Jakthundar, även hundar överhuvudtaget, har man mer överseende med eftersom de av tradition är mannens djur. Katter däremot behöver inte göra många fel förrän det högjutt ropas att de ska skjutas. Detta är bara ett exempel på hur normen styr, det finns massa exempel på hur vi som bybor tilllåter endel saker, men inte andra. Det beror ofta mer på vem som gjort saker, än på vad som blivit gjort. Det går tex. snabbt att få ihop ett testosteronfyllt medborgargarde om några företagare haft inbrott i sina butiker(vilket i sig är synd). Detta medborgargarde utmärker sig inte främst genom att reflektera och rannsaka sig själva. Dessa människor vill ha rättvisa och laglydighet och ställer därför upp på sin fritid för att vakta egendom, att de själva langara sprit och cigaretter till minderåriga upplever ´de inte som ett problem. Var finns reflektionen, var finns självkritiken, och var finns det någon som värnar om alla ungdomar som växer upp i denna idioti.

En annan tanke , när jag ändå håller på, är att det kan göra så ont att tycka om männiksor. Det finns människor som man har nära, hur illa de än gör .Det finns människor som man alltid väntar på, hur långt tiden än går. Det finns människor som man gråtit så fruktansvärt mycket för.  Att tycka om är inte bara varmt och fint. Att tycka om kan vara nästan outhärligt svårt. Men det går alltid när man inte har något val. Att älska är inte ha något val. Man står kvar här med fötterna på jorden och låter sig förnedras, förtalas och hånas, i väntan på dessa vilsna männiksor, som inte orkar mer än så.

Men det finns sol. I väntan på allt så händer mycket. Dagarna fylls av ord, musik, hundskall, hönskackel, skratt, takdropp och kaffelukt. Det finns så många som också orkar ge. Männsikor som gått igenom en hel del och blivit friska och starka. Människor som tänker på andra än sig själva och som har och ger lycka. Sen finns det små människor som ännu inte prövats så hårt. Små barn som bara har glädje, nyfikenhet och tillit, dessa fyller livet med liv. Jag är tacksam över att vi har det så bra nu, tacksam för att livet gör så att vi får och orkar så mycket.